Igår var jag och en kompis till mig Tess och våra hundar på det sista tillfället på rally lydnad. Vi gick igenom och körde momenter som fanns där. Ville kunde inte koncentera sig, han nosade och sket fullständigt i mig. Hur mycket än jag klappade och ropade "Ville" så tittade han på andra hundar, snarare stirrade, och nosade runt.

Han brukar vara såå lätt att bryta och återfå kontakt, men igår gick något snett tror jag. Min instruktör sa till mig att hon har aldrig sett honom att bete sig så innan, inte jag heller svarade jag. Han hade kanske ätit något som gjorde honom lite "borta". Men det spelar ingen roll just nu för att han är sig själv igen. Han är pigg, glad och har arbetslust. 

 

När vi har gått in och fikat en lång stund, så gick vi till häststallet i närheten för att några hundar ska kunna vänja sig vid hästlukten. En form av miljöträning kan man säga. Ville blev lite knäpp då, han grävde och försökte smaka lite av hästbajs. Jag bara: nää ajabaja. Vid det här laget blev han piggare och sökte kontakt så jag passade på att träna lite lydnad, mycket lätt. Typ - gå fint och bredvid.

 

När jag var väl hemma var klockan runt halv 12. Hela grannskapet och min familjs hus var mörka och släckt. Jag tassade runt innan jag hoppade i min säng och liksom Ville i sin. Så här såg det ut: